Retinoider har länge betraktats som hudvårdens guldstandard för sin förmåga att motverka ålderstecken och förbättra hudens kvalitet. Trots detta omges de ofta av ogrundade varningar, särskilt i fråga om deras säkerhet för gravida och potentiella systemiska effekter. En aktuell artikel i Daisy Beauty Professional speglar denna oro, samtidigt som EU:s reglering av kosmetiska retinoider uppvisar en påfallande brist på vetenskaplig stringens. I den här genomgången analyserar vi de verkliga riskerna och belyser hur regelverket snarare skapar förvirring än konsumentskydd.
Vetenskapen om Topikala Retinoider: Systemisk Toxicitet är en Myt
En av de mest seglivade missuppfattningarna kring retinoider är att de kan absorberas genom huden i mängder som påverkar kroppen systemiskt. Detta påstående saknar evidens. Dr. Des Fernandes, en av världens ledande experter på vitamin A, har visat att topikalt applicerad vitamin A förblir ”låst” i huden och inte transporteras in i blodbanan. Det saknas transportmekanismer för att flytta vitamin A från huden till levern eller andra organ, till skillnad från hur oralt intag av vitamin A fungerar [Fernandes, 2023].
Vetenskapliga studier har bekräftat att endast en ytterst liten del av topikalt applicerade retinoider penetrerar epidermis och att ingen signifikant systemisk absorption sker [Saurat et al., 2011]. Forskning från University of Geneva har visat att retinaldehyd och retinol inte upptäckts i blodet efter topikal applicering, vilket direkt motsäger idén om att de skulle kunna orsaka systemisk toxicitet [Sass et al., 1996].
Dr. Des Fernandes själv kommenterar detta i sin respons på Daisy Beauty-artikeln:
”The Daisy article, as you pointed out, is rather nonsensical right from the beginning when they mention Bakuchiol as a retinoid. It’s badly edited by people who don’t understand.”
Vidare betonar han:
”Topical vitamin A is not absorbed into the bloodstream and therefore poses no risk to users, including pregnant women.”
Därför blir varningarna om ”risker” med retinoider inom kosmetika inte bara missledande, utan direkt felaktiga ur ett medicinskt perspektiv.

Retinoidernas Konverteringsprocess och Kritisk Granskning av Granactive Retinoid
Daisy Beauty-artikeln förbiser en central aspekt av retinoidbiologi: hur olika former av retinoider konverteras i huden. Dr. Fernandes lyfter fram att retinoider genomgår en stegvis omvandling till den aktiva formen, retinsyra. Retinol omvandlas först till retinaldehyd och därefter till retinsyra, medan retinylpalmitat tar en extra omvandlingsväg genom att först konverteras till retinol innan det kan omvandlas vidare [Fernandes, 2023].
I artikeln ges stort utrymme åt Dean Feebury, försäljningsdirektör för ett brittiskt företag som utvecklat Granactive Retinoid, en retinoid som påstås kunna binda direkt till retinoidreceptorer utan att behöva genomgå någon konvertering. Här saknas dock ett kritiskt perspektiv på den biologiska verkligheten. För att en retinoid ska kunna aktivera retinoidreceptorer på cellnivå krävs en stabil närvaro av dessa receptorer. I en åldrad hud, där retinoidreceptorer genom downreglering försvinner utan exponering för retinol, blir detta problematiskt. Retinol är nämligen en avgörande faktor för att stimulera återbildningen av dessa receptorer och säkerställa en biologisk respons.
Detta innebär att Granactive Retinoid, även om den teoretiskt kan binda till receptorer, inte kan ersätta behovet av retinol, eftersom hudens receptorer först måste finnas i tillräckligt stor mängd för att någon effekt ska kunna uppnås. Därför kan denna typ av retinoid möjligtvis fungera som ett komplement till en animalisk vitamin A-ingrediens, men kan aldrig stå på egna ben som en fullvärdig ersättare till retinol.
Retinoider och Graviditet: Vad Vetenskapen Verkligen Säger
En annan vanföreställning är att topikala retinoider skulle vara farliga för gravida kvinnor. Förväxlingen härstammar från de teratogena effekterna av oralt isotretinoin (Roaccutan), en läkemedelsklass som skiljer sig markant från kosmetiska retinoider. Studier har visat att vid korrekt topikal användning av retinol eller retinylpalmitat finns ingen bevisad ökad risk för fosterskador [Shapiro et al., 2013].

För att en substans ska kunna orsaka fosterskador måste den passera placentan i tillräckligt höga koncentrationer. Eftersom retinoider inte absorberas systemiskt i nämnvärda mängder, saknas biologisk plausibilitet för att de skulle kunna utgöra en fara [Bhawan, 2005].
Det är därför missvisande att generalisera risker baserade på systemiska läkemedel och applicera dem på topikala kosmetiska produkter.
EU:s Reglering av Retinoider: Vetenskaplig Inkonsekvens och Brist på Kritisk Granskning
Trots att EU:s syfte med kosmetikalagstiftning är att skydda konsumenter, bygger dess senaste reglering av retinoider på tvivelaktiga slutsatser. Medan retinol och retinylpalmitat nu begränsas till 0,3% i ansiktskrämer och 0,05% i kroppslotioner, är retinaldehyd – en mer bioaktiv retinoid – helt oreglerad [EU Regulation (EU) 2024/996].
Dr. Des Fernandes belyser också ett stort problem:
”Vitamin A deficiencies are a major driver of photoaging and increase the risk of skin cancer.”
Det är också tydligt att personer med särskilda kommersiella intressen ges utrymme att okritiskt lyfta fram sina egna ingredienser som ”revolutionerande”, utan att någon djupgående vetenskaplig granskning sker. Detta skapar en falsk bild av innovation och förstärker snarare marknadsföringsbudskap än verklig vetenskap.
Vetenskap Före Skrämselpropaganda
Daisy Beauty-artikeln och EU:s kosmetikalagstiftning lider av samma problem: en brist på vetenskaplig stringens. Istället för att sprida ogrundade varningar bör vi basera våra beslut på evidens. Retinoider är en av de mest studerade och säkraste ingredienserna i modern hudvård, och att skapa osäkerhet kring dem saknar vetenskaplig grund.